Råd vid avel & uppfödning

Råd vid avel & uppfödning
Alla medlemmar i SLHK ska följa klubbens stadgar, regler och anvisningar. Då SLHK är en rasklubb under SKK även SKKs regler. Läs SKKs grundregler och regler och råd för din valpkull samt blanketter.
SKK har mycket matnyttigt på sin sida – där kan du klicka dig till Avelsdata, Hunddata och regler, riktlinjer mm. Läs på och surfa runt!

Specifikt att tänka på vid avel av Lancashire Heeler
Här på klubbens hemsida kan du läsa klubbens stadgar, Rasspecifika Avelsstrategier (RAS) och rasstandard mm.
Regler för avel och uppfödning samt valphänvisning finns på grund av att de anses mycket viktiga för rasens fortlevnad och avelsdjurens välbefinnande. Eftersom rasen har en liten avelsbas är det viktigt att vid val av avelsdjur i första hand ta hänsyn till god hälsa och låg inavelsgrad, att hundarna inte har mycket rädslor och aggressioner samt att de har en exteriör som gör att den fungerar väl i sitt vardagsliv. Dessutom är det viktigt att hundens beteende och typ är rastypisk.

Hälsa
Förutom regler för ögon- och patellastatus, så finns givetvis fler faktorer att ta hänsyn till. Vad gäller övriga sjukdomar och funktionsnedsättningar, så ska hänsyn tas till hur allvarligt det är, om det är ärftligt och i så fall hur det tros nedärvas.
En allvarlig, ärftlig sjukdom som hunden lider av betyder att den ej ska användas i avel. Hur man gör med släktingar till en affekterad hund beror på bland annat på ärftlighet. Kontakta gärna din uppfödare, SLHKs avelskommitté eller SKK för råd. Att utesluta alla individer för säkerhets skull innebär att avelsbasen minskar och andra problem kommer att dyka upp i stället.

Avelsdjuren
Förutom att beakta ålder och hälsostatus, så bör inavelskoefficienten hållas så låg som möjligt. Som helhet ska inavelsgraden hållas så låg som möjligt, men SKK har satt gränsen vid 6,25%.
Inavelsgraden inom en ras ökar kontinuerligt eftersom individerna i rasen är mer eller mindre släkt med varandra. Därför är det inte korrekt att tala om att sänka inavelsgraden. Genom att planera avelsarbetet och undvika nära släktskapsparningar kan man dock minimera inavelsökningen inom rasen. En sjunkande kurva över tidsperioden skall därför tolkas som en avtagande ökning av inavelsgraden och inte som en minskande inavelsgrad.
Inavelskoefficienten kan du räkna ut på SKK’s avelsdata genom att göra provparningar. Titta gärna framåt också, kommer det att finnas lämpliga individer att para valparna med? Om det är tex. en populär avelshane som du tänker använda till din tik, kanske övervägande andel av hundarna är släkt med varandra när valpen är redo att användas i avel, vilket orsakar problem med att undvika inavel i kommande generationer.

DNA-tester
För Lancashire Heeler finns två olika DNA-tester. Ingen av dessa är registreras hos SKK, men SLHK har ett eget register dit resultaten kan skickas in. Dessa tester är till hjälp på det sätt att man kan undvika att använda hundar i avel som kan komma att utveckla PLL eller CRD, samt undvika att para två bärare, då dessa kan ge affekterade hundar. Däremot kan det finnas andra gener som kan ge sjukdomarna och själva testerna är inte helt säkra. Man bör därmed se dem som ett hjälpmedel i aveln. Var också uppmärksam på att även om SKK inte godkänner testerna måste man följa resultaten och inte använda individer i avel som kan ge drabbade avkommor.
Laboratorium som tillhandahåller DNA-tester finner du under länkar

Mentalitet och funktion
Att göra mentalbeskrivning (MH) eller ännu hellre Beteende och Personlighetsbeskrivning Hund (BPH) på sina avelsdjur rekommenderas. Här får man en fingervisning om det finns rädslor eller aggressioner hos avelsdjuret, vilket inte bör avlas på då det är påvisat relativt hög arvbarhet på dessa.
Om möjlighet finns är det också bra att genomföra en vallanlagstest (ex Kroppsvallarna) för att se om intresse finns för boskapsfösning hos avelsdjuret.
I övrigt bör avelshunden ha ett rastypiskt temperament. Vad innebär då detta?
Heelern är en alert och energisk hund, modig, glad och tillgiven sin ägare och jagar kaniner och råttor och driver boskap. Icke önskvärt är därmed slöhet och ouppmärksamhet, rädslor, hög grad av självständighet samt ointresse av smådjur och boskap.

Exteriör
Avelshunden behöver naturligtvis inte vara en utställningschampion för att vara en god avelsindivid. Avelshunden bör vara så rastypiska som möjligt. Vid en utställning får man reda på hundens förtjänster och fel och det är bra att ställa ut avelshunden några gånger för att få den bedömd.
Lancashire Heeler ska inte ha några överdrifter i sin exteriör. Läs rasstandarden (lägg in länk), diskutera gärna med någon som har lång erfarenhet av rasen.

Till slut
När du har gjort alla tester och kontroller av din blivande avelsindivid, och kommit fram till att den är en god representant för rasen och förhoppningsvis kommer att ge friska och rastypiska avkommor, är det dags att hitta en hane som passar din tik eller lägga ut din hane för erbjudande om parning av en lämplig tik. 
Du bör undvika att använda en individ som har samma fel som din hund – det finns inga felfria individer. 
Diskutera med din uppfödare och/eller annan person med god erfarenhet av avel med rasen och läs på om avel, parning och valpning.

Lycka till och har du frågor så kontakta avelskommittén.