Lancashire Heelern är en hundras från England, där det funnits många lokala varianter av små boskaps- och gårdshundar. En variant som var vanlig runt staden Ormskirk i grevskapet Lancashire var alltid svart med tan teckning och tros ha uppkommit genom korsningar mellan Manchesterterrier och Welsh Corgi.
Denna lilla hund användes som ”allt i allo” på gårdarna och fungerade inte enbart som boskapsfösare utan hjälpte också till att hålla efter bl.a. råttor. Heelern blev tidigt känd för sitt sätt att valla boskap, den använder en teknik som kallas ”nip and duck”, vilket innebär att den nafsar boskapen i hasorna och undviker därefter att bli sparkad genom att ducka och ibland rulla undan.
Heelern är också känd under namnet Ormskirk Terrier. Ormskirk är en ort i West Lancashire, som man tror fått sitt namn efter en viking med namnet Orm som bosatte sig i trakten, blev kristen och byggde en kyrka, Orms kyrka, troligen under senare delen av 1100-talet. Några anteckningar eller arkeologiska bevis för detta finns dock inte.
Fram till 1800-talets slut fanns det i England många lokala varianter av heeler men flertalet av dessa har försvunnit. En kvinna från Norfolk vid namn Gwen Mckintosh blev förtjust i en heeler som en släkting till henne ägde under tidigt 60-tal och hon började en liten uppfödning av heeler som familj och släkt fick ta del av. Eftersom Gwen hade ett stort intresse för att föda upp renrasiga hundar förde hon noggrant bok över linjer och stamtavlor under kennelnamnet Acremead. Tillsammans med några andra heelerentusiaster startade Gwen The Lancashire Heeler Club i England 1978. Klubben skrev en egen rasstandard för rasen och startade ett eget rasregister, och den första hund som registrerades i detta register var Gwens egen hund, Acremead Bogey. Man började också anordna utställningar i egen regi. Rasen fick, efter förhandlingar med Engelska kennelklubben, erkännande som sk. ”rare breed” (ovanlig ras) 1981. Från början erkände Engelska kennelklubben endast hundar som var registrerade i den engelska heelerklubbens register. Några hundar fick byta namn för att de på ett eller annat sätt var för lika namn som redan fanns i Engelska kennelklubbens register, och dessa namnbyten kan vara förvirrande för den som studerar gamla stamtavlor. På detta sätt verkade systemet med mönstring in i engelska kennelklubben innan kennelklubben plötsligt 1989 meddelade att man inte längre godkände hundar från heelerklubbens register och man stängde då registret.
Den första specialutställningen i England hölls 1984, första gången en heeler fick pris på Cruft´s var 1987, men först 1999 kunde en Lancashire Heeler erövra ett certifikat (CC) på utställning i England. Rasens första champion blev den svenska hunden Darling Marlene (på bild till höger).
Heelern kom till Sverige 1985, fyra år efter att Engelska kennelklubben godkänt rasen. Idag (2013) finns det omkring 1000 registrerade Lancashire Heeler i Sverige, den exakta siffran är svår att veta eftesom inte alla ägare rapporterar in de hundar som t.ex. faller ifrån av åldersskäl eller på annat sätt.
