Linsluxation kan delas upp i flera varianter. De vanligaste är primär (medfödd och ärftlig) eller sekundär (orsakad av annan sjukdom, som total katarakt eller glaukom, eller trauman vid tex påkörning)
Förklaring/Sjukdomsförlopp
Linsen i ögat lossnar från de trådar som håller den i sitt normala läge. Defekten drabbar vanligen båda ögonen samtidigt eller med kort mellanrum.Linsluxation debuterar vanligen först någonstans vid fyra till sju års ålder. Yngre fall där hunden drabbas redan vid tre års ålder har dock förekommit.
Linsluxation har som regel ett relativt långsamt förlopp, men upplevs vanligen som akut då man som hundägare oftast inte upptäcker luxationen förrän hunden börjar uppvisa tecken på synbesvär samt smärta. Till följd av hur linsen rör sig inuti ögat då den lossat kan olika besvär märkas. I vissa fall blir blodkärlen i ögonvitan förstorade och därmed mer synliga till följd av att trycket i ögat ökar. I andra fall kan man ana dimgrå ton mitt i ögat. Denna uppstår då den lösa linsen gnider emot hornhinnan och grumlar dess yta.
Vid tryckförändringar i ögat på grund av att linsen fallit ur läge kan den drabbade hunden uppleva såväl irritation som stark smärta vilket ofta leder till att hunden gnuggar eller river mot ögat. Hunden behöver i detta skede omedelbar vård med trycksänkande ögondroppar för att förhindra att synnerven skadas allvarligt. Tillståndet är i det här läget mycket smärtsamt för hunden och bör tas på största allvar.
I gynnsamma fall där en luxering upptäcks i tid innan ögat blivit allt för allvarligt skadat kan en operation utföras där linserna avlägsnas kirurgiskt. Hunden behåller då ledsyn och kan leva ett fullgott liv. Hundar är i regel mycket anpassningsbara och lär sig allt som oftast att använda sina andra sinnen för att kompensera en nedsatt syn. Linsluxation kan ibland orsakas av särskilt kraftigt yttre våld som t ex vid bilolyckor eller mycket kraftigt slag mot huvudet.
Arvsgång
Linsluxation nedärvs vanligen recessivt autosomalt vilket innebär att båda föräldrarna måste vara antingen anlagsbärare eller sjuka för att sjukdomen skall uppkomma hos avkomman. Sjukdomen drabbar hanar och tikar lika.
Detektion via DNA-test och ögonlysning
DNA-test går att göra för att detektera om hunden är fri, bärare eller drabbad av PLL.
Primär Linsluxation, PLL diagnostiseras genom s k ögonlysning. Ögonlysning innebär att veterinären, efter utvidgning av hundens pupiller med hjälp av ögondroppar, tittar in i ögonen med hjälpa av ett speciellt instrument. Ögonlysning görs endast av särskilt utbildade veterinärer. En ögonlysning visar endast att hunden ej har PLL för tillfället. Hunden kan mycket väl komma att utveckla PLL senare i livet, eller vara anlagsbärare av sjukdomen utan att själv vara sjuk.
Klubben informerar
SKK:s regler gällande DNA-test och den kunskap man fått via dessa test gäller fortfarande. Det betyder att varje enskild medlem av SKK-organisationen måste ta hänsyn till det resultat man erhållit. Det betyder att hundar som erhållit resultatet Affected alltså INTE får användas i avel. Däremot så kan hundar med resultat Carriers fortsätta användas i avel. Carriers får endast paras med hund DNA-testad clear från PLL.
Begär klubben DNA-test på avelsdjuren för uppfödning av lancashire heeler?
Ja om hunden inte är hereditärt fri. Minst ett av avelsdjuren måste vara fri via DNA-test eller vara hereditärt fri. Vi slår också ett slag för att alla uppfödare informerar som vanligt via sina hemsidor om DNA-testade djur.
Glöm aldrig bort att genom att testa våra djur så gör vi något stort för rasen, för våra hundar och för oss själva.
SLHK kräver att avelsdjur är ögonlysta inom ett år före parning.
För statistik se vår PLL-lista
Vi önskar att alla ni som DNA-testar era hundar, även lägger in resultaten på klubbens PLL-lista.
